Bland Miao
De såg lite förskrämda ut när vi stora klunsar kom förbi med våra kameror. De såg lite förvånade ut men snart lite mer avslappnade när de fick några kritor av Rolf & Anna.
En av de vanligaste rätterna bland Miao är kött och kål kokat i vatten utan vare sig salt eller kryddor. Det kunde man dock ordna upp med den blandning av chili, ingefära, gräslök (?) och vitlök som fanns tillhands och ofta salt, fast separat.
Ris klarar man sig inte utan, tycker iallafall kineserna. De flesta risfälten var redan skördade när vi kom, dock inte detta fält. De slog axen över kanten på tråget.
Riset ska säljas också. Denna kvinna såg jag på en lokal marknad. Miao-kvinnorna har odta olika frisyr och huvudbonad beroende på i vilken by de bor i. Ibland markeras även civilstånd. Mössa = gift, utan mössa e gift. Har man en massa silversmycken i håret så vill man förmodligen gifta sig.
Risplantor som börjat spira igen. Den kommer inte utnyttjas för en ny skörd, om det ens blir någon, för dessa kommer att plöjas och förmultna innan det blir dags för en ny utsättning av risplantor till våren. Man räknar med 2 ibland 3 skördar per år.
Även Miao kan få för sig att fynda. Denna kvinna har slagit på stort och köpt två griskultingar. Vi såg även höns och hundar till salu, färdig att tas med i liknande korgar.
I denna by bor Mr. Tang som följde med oss under hela vår vandring bland Miao-folket. Har hade hela tiden en cigarett i mungipan. Även om levnadstandarden hos Miao kan variera så har de alla samma typ av hus. Graden av inredning och antalet hus etc kan skilja sig ganska mycket.
En alldeles nyslaktad hane, eller åtminstone valda delar av honom.
Vissa maträtter vi råkade utför var lite udda som det tupphuvudet jag här hugger in på under Staffans glada tillrop. Jag var mest ute efter att testa tuppkammen som är en rik källa av hyaluronsyra, tyvärr var det helt smaklöst. Foto: Hervor Lindell.
